Elefanten i urberget

1977

Som en påminnelse av en tid som flytt ligger den bevarad långt inne i urberget. Civilförsvarets ledningscentral Elefanten som stod klar 1977 men aldrig användes som planerat. Vad var det för hotbilder och samhällsklimat som gjorde att vi satsade enorma samhällsresurser på att spränga ned oss i hemliga anläggningar och hur ska vi idag bevara och förstå alla dessa mytomspunna bergrum?

Elefanten i siffror

Civilförsvarets ledningscentral Elefanten är byggdes för att rymma 200 personer, som skulle sova och arbeta i skift. På grund av att man förväntades ha ständig beredskap finns det endast 120 sovplatser inne i Elefantens 3300 kvm. Här finns också varmvattenberedare som klarar att hantera 2000 liter.

200
Antal personer
120
Sovplatser
3300
Kvadrameter yta
2000
liter varmvatten

Hotet

Kampen mellan öst och väst märks långt utanför de politiska sammanträdesrummen och planeringen av det totala försvaret. Bomben blir under kalla kriget en ständigt närvarande hotfull skugga som tar plats i kultur, samhälle och språk. Det kalla kriget sipprar in i människors vardagsrum, genom tv-rutorna och boksidorna. Det syns i design och i hur vi bygger, i vad vi tycker är trendigt och vad vi är rädda för. 

”Jag kommer ihåg när jag gick i ettan eller tvåan, hur vi i klassrummet fick på lektionstid lära oss hur vi skulle göra, hur vi skulle förstå att atombomben hade smällt över Stockholm.”

Om rädsla

Citaten nedan är insamlade i samband med Stockholms läns museums utställning “Atombomb över Stockholm”.  

”Jag kommer ihåg när jag gick i ettan eller tvåan, hur vi i klassrummet fick på lektionstid lära oss hur vi skulle göra, hur vi skulle förstå att atombomben hade smällt över Stockholm.Vi fick välta våra skrivbord såhär så fick vi huka och hålla för händerna om det här stora ljusskenet kom i fönstret liksom”

”Såhär i efterhand kan man ju tycka att det är lätt, lite bisarrt att vi höll på med de här övningarna inför atombomben som small över Stockholm och så, men då tyckte man inte att det var konstigt.”

”Jag kommer ju ihåg även sådant som i porten där vi bodde, eh, så fanns det något litet plakat där det stod var vi som bodde i den här porten skulle ta vägen när vi skulle utrymmas från Stockholm i händelse av krig”

”Alltså mitt perspektiv på världen rent geografiskt är ju helt präglat av det (kalla kriget), man har ju fortfarande en uppdelning mentalt i öst och väst.”

”Jag kan få fruktansvärd ångest ibland över att miljön ser ut som den gör, att klimatet håller på att förändras, det är så oåterkalleligt. Hur jag än jag skulle kämpa skulle jag i alla fall inte få det arktiska klimatet att förändras, jag kan inte i alla fall få, ja det går inte, det går inte, det är förlamningen som är så fruktansvärd.”

”Flickan i Song My eller vad det är. Hon som springer naken, det är bilden av atombomben över Hiroshima.”

”…det här med klimatet och allt sånt där. Hur det ska (bli) för mig när jag blir äldre, vart mänskligheten ska ta vägen om alla de här vuxna människorna kommer att lösa alla problem eller kommer det bli”

”Jag var rädd, för två år sedan den där 2011-händelsen med Anders Behring Breivik, jag var jätterädd för honom”

Totalförsvaret

Det svenska totalförsvaret var en reaktion på den obeskrivliga förödelsen efter andra världskriget. Om kriget var totalt behövde även vårt försvar vara det. Totalförsvarstanken har förändrats många gånger sedan det strategiska försvarsbeslut som 1948 för första gången formulerade den, men principen förblir den samma: I det totala försvaret samverkar samhällets alla delar och alla medborgare för att tillsammans uppnå maximal försvarseffekt.

“Det totala kriget kräver ett totalt försvar. Varje medborgare måste vara beredd att till sitt yttersta göra sin insats i det totala försvaret – inom krigsmakten, civilförsvaret, krigsproduktionen, folkförsörjningen, sjukvården, i hemmet. I fred förbereds vårt försvar så långt resurserna medger. Personal utbildas och utrustning anskaffas inom krigsmakt och civilförsvar. Befästningar anläggs och skyddsrum anordnas. Förnödenheter som är oundgängliga för folkförsörjningen lagras. Om Du är krigsplacerad i krigsmakten eller civilförsvaret skall Du ofördröjligen bege Dig till den plats som finns angiven i Din krigsplaceringsorder”

Det militära försvaret

Det militära försvarets uppgift är att avvärja anfall mot vårt land och förhindra ockupation. Försvarets organisation och inriktning har förändrats sedan 1948. Men kärnverksamheten är densamma även om nya ansvarsområden tillkommit och andra försvunnit.

Det civila försvaret

Det civila försvaret står för samhällets krisberedskap, skyddar civilbefolkningen, stöttar militären och lindrar verkningarna av ett anfall. Målet är att garantera att viktiga samhällsfunktioner är skyddade och kan fortsätta arbeta om kriget händer.

Om kriget kommer

På våren 2018 fick alla svenska hushåll en ny Om kriget kommer-broschyr i brevlådan. Den nya versionen innefattar också kris och vad en sådan kan innebära idag, till exempel att störningar i centrala IT-system kan påverka elförsörjningen så att mobilnät, internet, betalkort och kollektivtrafik slås ut.

De båda versionerna av Om kriget kommer har mycket gemensamt. Men en uppenbar skillnad mellan då och nu är större vikt nu läggs på individens eget agerande. ”Du som privatperson har också ett ansvar” och ”De flesta måste vara varar beredda på att kunna klara sig själva en tid”. En sida ägnas åt att varna för falsk information och lyfta vikten av källkritik, en annan åt hur vi ska agerar vid terrorattentat. Här lyfts också vikten av en ansvarsfull hemberedskap och att ha tillgång till mat som håller länge i skafferiet. Hummus, energibars, nötsmör och tortillabröd, havredryck och färdigkokta linser på burk nämns bland potatis, kål och skorpor.

Mycket är sig också likt från det tidigare versionen. Bland annat detta: ”Om Sverige blir angripet av ett annat land kommer vi aldrig ge upp. Alla uppgifter om att motstånd ska upphöra är falska”.

Skyddet

Kärnvapenhotet ställer nya krav på städernas skydd och befintliga skyddsrum anses på 50-talet inte längre räcka till. Fokus riktas istället mot hur städernas evakuering bäst skulle planeras. Dessutom byggdes fullträffsäkra underjordiska skyddsrum för viktiga samhällsfunktioner och för de som trots allt är tvungna att stanna kvar i städerna.

Mot slutet av 1970-talet anses risken för en strategisk kärnvapenattack mot stadskärnorna liten. Hotbilden riktas nu snarare mot militära mål och organisationen för samhällsberedskap och skyddet ändrade återigen inriktning.

Civilförsvarets arbete

Under kalla kriget satsade samhället enorma mängder pengar på att skydda befolkningen och viktiga samhällsfunktioner utifall att kriget kom till Sverige. Överallt byggdes anläggningar som skulle stå emot kärnvapnens enorma förstörelsekraft. Civilförsvarets behov av skydd ledde till stora byggnadsprojekt runt om i Stockholms län. Skyddsrum, ledningscentraler, observationsplatser och framskjutna enheter är några exempel.

En av civilförsvarets viktigaste uppgifter var just att ordna med utrymning av städer och upprätta skyddsrum till befolkningen. Civilförsvaret angick alla och genom en allmän civilförsvarsplikt kunde de medborgare som inte var krigsplacerade inkallas till civilförsvarstjänst under ett begränsat antal timmar varje år.

Åköping

Utbildning, övningar och informationskampanjer var viktiga delar av civilförsvarets verksamhet. Utställningen Atomskydd turnerade exempelvis runt i Sverige under 50-talet, för att informera om hur vi bäst skyddar oss från atombombens verkningar. En stor mängd informationsfilmer produceras som förfilmer på biografer. Civilförsvarets skolor anordnar övningar och krigsspel, där deltagarna ställs inför krigssituationer som de ska lösa på bästa sätt. På en av dessa skolor, Rosersberg, anläggs en skalenlig ruinstad där övningarna kan genomföras. Ofta är det i den påhittade småstaden Åköping som övningarna utspelade sig. Här finns allt som skulle behöva skyddas i fall av krig och under åren kom Åköping att bli skådeplats för ett stort antal fiktiva atombombsanfall. Bilderna ovan kommer från civilförsvarets undervisnings- och informationsmaterial. 

Ett särskilt kapitel bland de här övningarna är utrymningsövningen Operation Stockholm. ”Klockan 06.42 söndagen 23 april 1961 utlöstes krigslarm över Stockholm”. Vad som är tänkt som världens största utrymningsövning i fredstid, har påbörjats. Hemma hos Stockholms invånare ringer telefonerna, på gatorna cirkulerar högtalarbilar och från taken ljuder larmtyfoner. Några dagar tidigare hade anvisningar och planer publicerats i Stockholms tidningar. Allt för att signalera att det nu var dags att följa utrymningsplanen och bege sig till bilen, tunnelbanan och pendeltåget för vidare färd mot de förutbestämda uppsamlingsplatserna.  

Stockholmsövningen är inte den första i sitt slag. I civilförsvarets regi har liknande utrymningsövningar genomförts i bland annat Trollhättan/Vänersborg och Västerås.   

Uppslutningen i Stockholm blev sämre än väntat. Knappt 30 000 deltar och de tänkta bilkaravanerna ut ur staden uteblir. Många lockas dock av gratis sopplunch och underhållning på mottagningsplatserna ute i länet. På den nya storflygplatsen Arlanda framträder exempelvis sångaren Rolf Björling och reseskildraren Sten Bergman visar diabilder. Men trots att stora mängder soppa lämnas orörd skrivs det mycket om övningen i media. Mycket på grund av övningens storlek och kungens medverkan. Långt ifrån alla kommentarer är positiva och i ett flertal artiklar beskrevs evenemanget som både fiaskoartat och naivt. Var det så här det civila samhället skulle komma att fungera om bomben verkligen föll?  Övningarna är inte bara en möjlighet att testa om utrymningsplaner och civilförsvarets organisation fungerar i praktiken utan demonstrerar också för internationella observatörer att nationen var förberedd för krig. Övningen symboliserar beredskap och kontroll, ansvarsfullhet, trygghet och lojalitet.

Bomben

En efterkrigsmodell av ”Little Boy”, atombomben exploderade över Hiroshima, Japan, under andra världskriget.

Sprängkraften i kalla krigets olika atombomber ökades snabbt. Little boy och Fat man, namnen på bomberna i Hiroshima och Nagasaki, hade en sprängkraft på 0.015 megaton och kunde förgöra en yta av Stockholmsstadsdelen Norrmalms storlek. Femton år senare, när Sovjetunionen testspränger Tsarbomben, har sprängkraften ökat 4000 gånger till 50 megaton. Den direkta bombverkan skulle nu slå ut hela Stockholms län.  

Utvecklingen av allt kraftigare vapen tillsammans med internationella förhandlingar om folkrätt, nedrustning och icke-spridningsavtal leder under 1970-talet till en period av avskräckning. Fokus flyttas från taktiska vapen med förmåga att utplåna länder till strategiska vapen med lång räckvidd riktade mot militära mål. Under 70- och 80-talen placerades den här typen av strategiska missiler ut i världen av både NATO och Warszawapakten. På militärbaser i Europa och på kärnvapenbestyckade ubåtar i världshaven.   Idag har antalet kärnvapen i världen minskat och många stridsspetsar i USA och Ryssland väntar på nedrustning. Kanske är det inte längre mellan kalla krigets båda supermakter risken för atomkrig är som störst. I och med att fler länder utvecklat atomvapen har hotbilden förflyttats till global terrorism och till konflikter mellan Pakistan och Indien, Nord- och Sydkorea och Iran och Israel. 

Totalt antal bomber i världen

ÅrTotalt antal bomber
19456
1950374
19553267
196022069
196538118
197038163
197546850
198054766
198572537
199056023
199527331
200022051
200521190

År 1945 hade USA sex atombomber och var ensamma i världen om detta vapen. Åren därpå utvecklade flera länder egna bomber, först Sovjet och sedan Storbritannien. Därefter följde Frankrike och Kina, som precis som Sverige ansåg att eget kärnvapen var bästa försvar. Sedan 1990-talet har antalet kända atombomber minskat, samtidigt som antalet okända – utvecklade av länder utanför internationella avtal- har ökat.

Total sprängkraft för världens atombomber i kiloton (kt)

ÅrTotal sprängkraft
1945216
195020106
19552766400
196021822250
196534433300
197028150400
197531112850
198032304200
198537738550
199029294600
199514018000
200011073100
200510622000

Arvet

Vad händer idag med alla de försvarsanläggningar som byggdes under kalla kriget? De atombombssäkra befolkningsskyddsrum där städernas befolkning snabbt kunde söka skydd? Underjordiska bergrum för staber och andra ledningsorgan? Kärnvapensäkra lokaler för krigsviktiga industrier och annan produktion? Resterna av de miljontals kubikmeter svenskt urberg som sprängdes bort för att det svenska samhället skulle kunna gå under jord? 

Efter att det kalla kriget tog slut i början av 1990-talet och civilförsvarets omorganiserades har mycket av det som byggts blivit över. Även om serverhallar har flyttat in i några av civilförsvarets bergrum har det varit svårt att fylla dem med ny verksamhet. Folkhemmets satsningar på att skydda samhället under årtiondena av kallt krig håller sakta på att glömmas bort och under senare år har mängder av anläggningar rivits eller plomberats. Det är inte enbart som ett märkligt byggnadsprojekt omgivet av efterkrigstidens samhällsutveckling som de här unika historiska miljöerna är värda att bevara och förvalta. Med hjälp av dem kan vi också förstå vår egen samtid,  reflektera över vår försvarsberedskap och rädsla.  

När de stora stötvågsportarna förseglas och avfuktningsaggregaten stängs av stiger vattnet snabbt i de mörka bergrummen. För att hålla dem klimatiserade krävs resurser och vilja att bevara en kulturell, social och bebyggd historia som finns mitt ibland oss. 

”När de stora stötvågsportarna förseglas och avfuktningsaggregaten stängs av stiger vattnet snabbt i de mörka bergrummen.”

Upptäck mer